Först ut i kursen är att reflektera över och sammanfatta de olika kapitlen i Bryan Alexanders bok The new digital storytelling: creating narratives with new media (radioinslaget kommer sen!).
Det inledande kapitlet av The new digital storytelling (Alexander, 2011) uppfattar jag handla om att definiera och avgränsa fenomenet digitalt berättande. I sitt försök att ge en bild och problematisera begreppet utgår Alexander från en gängse bild om det digitala som något kallt och opersonligt samt berättande som varmt och personligt. Detta vävs sedan samman i beskrivningar av själva begreppet berättelse, vilken dramaturgi och vilket innehåll som definierar den, och vilka uttryck dessa kan ta sig i den digitala världen. Då den digitala och analoga berättelsen många gånger kan vara svår att särskilja, väljer Alexander att undersöka digitalt berättande som ”digitally native stories (s. 15)”. En digital berättelse ska inte bara vara publicerad i ett digitalt format utan också ha ett digitalt ursprung.
Jag tycker detta med vad som är en digital berättelse är mycket intressant. Som 36-åring härstammar jag redan från en svunnen tid utan internet och datorer som en absolut självklarhet. Som ett resultat har jag automatiskt lite av ett utanför perspektiv på den nya tekniken, även om jag tycker mig bemästra den. Det är därför viktigt för mig att reflektera över detta fenomen, för att kunna använda den nya tekniken på ett ändamålsenligt sätt och inte enbart låta gamla analoga vanor reproduceras genom den nya tekniken.
Alexander lyfter också om en revolution när det gäller produktion och konsumtion av berättelser i media, en revolution vi ännu inte ännu förstått vidden av. Jag tänker på den pågående debatten i media om barn och ungdomars försämrade läsförmåga när det gäller längre texter. Hur går det ihop egentligen? Stanford university har genomfört en studie och undersökt ”New litteracy” hos deras studenter. Enligt studien var 38% av den skrivna texten skriven utanför skolan. Så här skriver de på sin hemsida:
”Contrary to conventional wisdom, Stanford researcher Andrea Lunsford finds that today's students are writing more than ever before – but it may not look like the writing of yesterday”Vi måste står alltså inför något nytt, jag tänker på att för tio-tjugo år sedan kanske någon skrev dagbok vilken inte lästes av någon. Idag skriver vi för att andra ska läsa det vi skriver, och det florerar oändligt med berättelser i sociala medier och på internet. Tekniken att skapa berättelser, är som Alexander säger, tillgänglig för alla. Kanske måste vi undersöka ”New Litteracy” och se på vilket våra vanor och vårt sätt att uttrycka oss har förändrats innan vi basunerar ut hur dåliga våra barn och ungdomar har blivit?
Källor:
Alexander, Bryan (2011). The new digital storytelling: creating narratives with new media. Santa Barbara, Calif.: Praeger
Elektronisk källor:
http://news.stanford.edu/news/2009/october12/lunsford-writing-research-101209.html
